Riktigt nostalgisk blev jag nu. Min första kamera hittades på vinden. Jag har letat efter den, dock inte på vinden utan där jag förvarar en del av mina tidigare både fungerande och icke fungerande kameror och i en del andra tänkbara skåp.
Jag fick den när jag var så där 11-12 år, jag tror i julklapp. Många bilder har jag knäppt med den.
Filmen som ska vara i den är 6 cm bred, vilket var vanligt på 50-talet. Negativen var 6×9 cm och man fick jag tror 8 bilder på en film. Det fanns/finns andra kameror, där negativen var 6×6 cm. Då fick man 12 bilder på en film. Det var nog det vanligaste.
Mörkrumsarbetet skötte jag själv redan i den åldern. Det hörde till det roligaste jag visste. Min far lärde mig det. Han hade i sin tur lärt sig av sin mamma, min farmor, som jobbat i en fotoaffär. Förstoringsapparaten hade min far byggt själv.
När jag börjde fotografera i färg övergav jag mörkrummet.
Ha de’!
